2010-03-15 Allmännyttiga Bostaden i Umeå har, liksom de flesta andra bostadsbolag, gott om miljonprogramshus som läcker en hel del värme. Som ett led i målet att minska företagets energianvändning med 20 procent planerar Bostaden att tilläggsisolera alla sina äldre fastigheter.
Men att tilläggsisolera på utsidan är dyrt – och fult, enligt vissa skönhetsivrare.
Bostaden i Umeå vill därför isolera på insidan i stället.
– Det kostar bara en bråkdel jämfört med att riva fasader och sätta isolering på utsidan, även om slutresultatet kanske inte blir riktigt lika bra, säger Folke Parkle, nyproduktionschef på Bostaden.
Dessutom har de flesta av bolagets miljonprogramshus fasader av tegel, som är i gott skick.
Att isolera på väggarnas insidor innebär dock ingrepp inne i lägenheterna – och helst vill man slippa större påverkan på lägenheterna.
Bostaden ville därför prova olika material, som helst skulle vara så tunna som möjligt. Mest spänd var man på att pröva en relativt ny metod: en supertunn, reflekterande isolering uppbyggd av två lager aluminiumfolie med ett lager bubbelplast i mitten.
Reflekterande isolering utvecklades från början av NASA, den amerikanska rymdmyndigheten, för att isolera rymdkapslar och astronautdräkter från den extrema rymdkylan – med temperaturer nedåt minus 273 grader.
Fullt så kallt är det inte i Umetrakten. Och man behöver inte vända sig till NASA för att beställa reflekterande isolering, det säljs numer på rulle via återförsäljare på internet.
Bostaden valde ett material som är 8 millimeter tjockt och heter Thermoreflekt. Tanken bakom reflekterande isolering är att värmen – eller kylan – ska studsa tillbaka.
Som jämförelsematerial valdes traditionell glasull och skivor av cellplast.
För att kunna göra en vetenskaplig studie inhandlades fyra identiska friggebodar. Alla fyra fick en grundisolering av väggar, tak, golv, fönster och dörrar, likadant utförd i alla hus. Grundisoleringen i väggarna bestod av 95 millimeter glasull och en gipsskiva på 13 millimeter. Bod nummer 1 tilläggsisolerades sedan med ”rymdisoleringen”. – Fabrikörn fick själv sätta upp sitt material, berättar Folke Parkle. Detta för att resultaten inte senare skulle kunna skyllas på felmontering.Bod nummer 2 tilläggsisolerades med 90 mm glasull.
Bod nummer 3 behölls med enbart grundisolering, för att underlätta jämförelser och utvärderingar.
Bod nummer 4 tilläggsisolerades med en 68 mm tjock cellplastskiva.
Stugorna försågs sedan med varsitt el-element och två temperaturgivare för att mäta värmen, båda på behörigt avstånd från elementet för att undvika värmestrålning från elementet. Alla givare kalibrerades för att mätvärdena skulle bli så korrekta som möjligt.
Förutom mätningar av temperaturen genomfördes också en så kallad termografering. Då fotograferades bodarna med en värmekamera, för att spåra var värmeläckagen var som störst. Även detaljer i väggar, golv och tak termo-fotades.
Dessutom gjordes en täthetsprovning, där de fyra bodarna provtrycktes för att mäta läckage av luft – och jämföra värdena med Boverkets riktlinjer för lufttäthet.
Bostaden inledde också ett samarbete med Umeå universitet. – När det var dags för utvärdering, då kom jag in i bilden, säger Staffan Andersson, universitetslektor i tillämpad fysik och elektronik.Han sammanställde data från de olika mätningarna och beräknade värmeöverföringsvärden för de olika stugorna.
Alla de olika sätten att mäta och testa gav i stort sett likartade resultat. Sämst värden fick stugan med enbart grundisolering. Näst sämst fick den reflekterande isoleringen. Cellplasten fick mittemellanbra värden. Bäst gick det för glasullen (se nedan).
– Det visade sig att den här Thermoreflekt inte är så bra som reklamen förespeglar, säger Staffan Andersson.
Enligt marknadsföringen ska 8 mm Thermoreflekt motsvara 15 cm glasfiberull. Detta stämde alltså inte alls med friggebods-mätningarna.
– Det beror på att reflekterande isolering bygger på att man bryter strålningsutbytet, och det fungerar om man har stora temperaturskillnader mellan inne och ute. Men det har man inte med en isolerad vägg, säger Staffan Andersson.
Så det som är idealiskt för extrema temperaturskillnader, som exempelvis i rymden, är mindre effektivt för hyfsat isolerade väggar här nere på jorden.
Den slutsatsen från Umeå stämmer också överens med en studie gjord vid avdelningen för byggteknik vid Kung Fahds universitet i Saudiarabien.
Där konstateras att den bästa användningen av reflektiv isolering är i varma klimat, just under taket. Metoden är också fördelaktig i väggar som utsätts för direkt solinstrålning. Den gör minst nytta på ytor som är kraftigt skuggade eller välisolerade, enligt den saudiska studien.
En avvikelse från mönstret med rymdisolering som sämsta material visades vid lufttäthetsprovningen. Där fick cellplasten sämre resultat än Thermoreflekt. Enligt det examensarbete om isoleringstestet som skrevs vid Umeå universitet tyder det på att det blivit problem med att ansluta de hårda cellplastskivorna tätt mot golv och tak. HELENE AHLBERG
Fotnot: Mätningarna genomfördes under april och maj förra året. Den ideala mätperioden hade enligt rapporten från Umeå universitet varit under årets kalla och mörka månader, men projektet blev försenat. Dock valdes dagar med mycket sol bort från mätperioden.
| 
