2010-03-24
Det snöar ymnigt och blåser kallt från nordost. Mina fingrar är blåfrusna när jag höjer kameran ännu en gång för att fotografera trähusen i inre hamnen.
Jag står på den norra sidan av hamninloppet och kan knappt urskilja de fem tättstående bostadshusen. De svävar likt en hägring i luften utan någon kontakt med resten av staden. Inbäddade i ett stoftmoln av rykande vit snö. Det är vackert.
Och husen är vackra, de påminner om gamla tiders magasinsbyggnader där de tronar på kajkanten och det är nog meningen att de ska göra just det.
– Sundsvall har fått en profil, ett landmärke som kommer att stå kvar i evighet och som man kan vara stolt över, sa Hans Selling, vd för Mitthem i Sundsvall, när jag träffade honom någon timme tidigare inne i de centrala delarna av Sundsvall. Där, i centrum av staden finns det många hus som stadsborna kan vara stolta över. När sågverken industrialiserades under senare delen av 1800-talet blev Sundsvalls träpatroner några av Sveriges mest förmögna män. De tävlade om att bygga och äga de finaste husen i innerstaden. Men de byggde sina hus i sten, visa av den stora stadsbranden 1888. Nu är det nya tider. När det kommunala bostadsbolaget vill utmärka sig gentemot resten av Sverige bygger man i trä. Och Hans Selling vill gärna bygga fler trähus. – Det är en otrolig miljövinst. Träet andas och tar åt sig en del av luften, man får ett fräschare inomhusklimat. När man gjuter betong bygger man ofta in fukten. Jag pulsar vidare i min blöta kängor och önskar att de också var gjorda av trä.
