| 2010-04-28 Åtvidabergs kommun hade en politiskt turbulent period under senare delen av 1990-talet. Socialdemokraterna, som hade varit i klar majoritet under lång tid, fick bekymmer inom partiet och till valet 2002 bröt sig en falang ur som kallade sig kopparpartiet. Det blev näst största parti i valet, fick åtta av 45 mandat och bildade koalition med alla andra partier utom socialdemokraterna. Koalitionen fick därmed 30 mandat tillsammans. Lennart Haraldsson (s), kommun-styrelsens ordförande, beskriver mandatperioden 2002–2006 som rörig. – De övriga partierna stöttade kopparpartiet i en del frågor, men inte i andra och det orsakade en väldig oro här i kommunhuset hos tjänstemännen, eftersom de aldrig visste om ett förslag skulle gå igenom i kommunstyrelsen eller inte. År 2006 gick kommunens socialdemokrater till val på att man ville ta hand om kommunens ekonomi. Åtvidaberg låg då på sjunde plats på listan över de kommuner i landet som hade det ekonomiskt sämst ställt. Moderaterna var inne på samma tanke som socialdemokraterna och uttalade att ett sätt att få ordning på torpet var att samarbeta med dem. – Både moderater och socialdemokrater gick framåt i valet 2006. Vi kunde konstatera att vi tillsammans hade en kraftig majoritet. Så det första vi gjorde efter valet var att ta kontakt med dem, berättar Lennart Haraldsson. Ett samverkansavtal skrevs för att sätta på pränt vad partierna ville göra under kommande mandatperiod. En av de tunga sakerna var att minska kommunens skuldbörda. Och en av orsakerna till den var de två kommunala bolagen Åtvidabergs Bostads AB och Åtvidabergs Industribyggen. – Bägge hade under en längre tid gått med förlust, industribolaget gick sämre än bostadsbolaget, och de fick varje år ett ägartillskott på 5–7 miljoner för att gå runt.
Bostadsbolaget hade på 1960-talet byggt ett stort område i Eksätter, strax norr om centrum, där många lägenheter nu stod tomma. Kommunen fick ett statligt bidrag på 25 miljoner kronor från den så kallade bostadsakuten för att riva hälften av dem. – Bostadsbolaget blödde och vakansgraden var stor. Och en utredning visade att kostnaden för att renovera under de närmaste tio åren låg på mellan 75 och 100 miljoner kronor, säger Lennart Haraldsson. I överenskommelsen mellan partierna står att ambitionen var "att sälja hela eller delar" av det kommunala bostadsbolaget. Det fanns en diskussion om att behålla något bostadsområde med argumentet att kommunen har ett ansvar att fylla bostadsbehovet för svaga grupper.
– Men det fanns en fara att det området skulle ha blivit utpekat som ett område för just dessa svaga grupper, menar Lennart Haraldsson.
Han framhåller att det tidigare inte fanns någon automatik i att det kommunala bostadsbolaget tog emot dessa personer i sina fastigheter. Lika många hyresgäster med problem fanns redan då i det privata beståndet.
– Sedan vi sålde har socialförvaltningen inte haft några problem alls med att hitta andrahandslägenheter för sina klienter. Det har faktiskt fungerat bättre än förut.
Lennart Haraldsson förklarar det med att det tidigare kanske inte lades ner tillräckligt med jobb för att placera de här personerna, utan alla placerades i Eksätter.
Behövs det då någon allmännytta över huvud taget?
– Det beror förstås på vilken syn övriga fastighetsägare har på sin verksamhet och vilket samarbete kommunen har med dem. I grund och botten har allmännyttan haft en funktion, men som en regulator att hålla nere hyran på hyresmarknaden har den överlevt sig själv.
Hyresgästföreningen, vänsterpartiet och det lokala kopparpartiet var emot försäljningen av allmännyttan i Åtvidaberg. Men sedan bostadsbolaget såldes har ingen uppvaktat Lennart Haraldsson, varken från Hyresgästföreningen eller enskilda hyresgäster. Några arga insändare har inte heller skrivits. Och någon tvekan om att det var rätt att sälja det kommunala bostadsbolaget finns inte hos Lennart Haraldsson.
– Det fanns ingen annan utväg. Ska de här områdena bli attraktiva så måste man satsa på dem, och den ekonomin hade inte Åtvidabergs kommun.
Skattepengarna behövde i stället läggas på att bibehålla en bra skola och äldreomsorg, enligt Lennart Haraldsson.
Erik Malmberg, kommunikatör vid Hyresgästföreningen i region öst, var en av dem som var engagerade emot försäljningen av allmännyttan i Åtvidaberg. Han anser att den var en panikåtgärd.
– Man valde medvetet att svartmåla bilden av det kommunala bostadsbolaget för att motivera att man ville sälja det. Dessutom sålde kommunen med rejäl förlust så man fick ta pengar ur den kommunala kassan för att täcka upp för den förlusten.
Den bild som gavs, bland annat i medierna, var att kommunen i och med försäljningen skulle göra en förlust med cirka 15 miljoner kronor. – Det var en märklig ordning. Om man nu ändå skulle använda kommunala pengar kunde man lika gärna ha lagt in dem i det kommunala bolaget. Enligt Lennart Haraldsson skrevs dock fastighetsvärdena ner under 2007, efter att ha varit kraftigt övervärderade, så att det på sista raden inte blev någon förlust i bolagsförsäljningen. Däremot tog kommunen en förlust på grund av nedskrivningarna under 2007 på cirka 100 miljoner kronor.
Erik Malmberg medger att det kommunala bostadsbolaget hade en lång historia av bekymmer. Men han anser att Åtvidabergs kommun nu är helt ställd offside och inte kan påverka bostadssituationen i kommunen. Och det finns behov av att styra utvecklingen, inte minst vad det gäller bostäder för äldre, menar han.
– Nu hoppas man på något sätt att försynen ska rädda läget. Det får gå som det går, verkar man ha bestämt sig för i Åtvidaberg. EVA BLOMBERG Detta är en förkortad version. Läs hela artikeln i Bofast 3/2010! | 
