2009-04-22

Många vindsinredningar förstör arkitektoniska värden. Typiskt för en stor del av det sena 1800-talets bebyggelse i våra stenstäder är till exempel det rikt profilerade utskjutande taksprånget som tecknar sig mot himlen. Kraften i detta starka arkitektoniska uttryck förtas väsentligt när vindskupor sticker upp likt fågelholkar ovanför.

Den traditionella vinden är viktig, särskilt för att få bort fukten i husen. Den luftspalt som krävs mellan de nya lägenheternas isolering och yttertaket har däremot begränsad kapacitet. Därför händer det att äldre erfarna plåtslagare kallar nutida vindslägenheter för våtvärmande omslag. Vissa av dem får en del av sin utkomst från att uppträda som experter i tvistemål föranledda av inredda vindar. Rivning av såväl takkonstruktion som lägenheter har förekommit på grund av röta och mögel.

Problemen kommer med största sannolikhet att bli värre. Med ökande krav på värmeisolering ökar den fukt som orsakas av kondens på dess utsida. Också ökad användning av vatten i husen och dagens strävan att utnyttja tillgängligt utrymme maximalt bidrar. Med takkupor och dylikt ökar risken för läckage. Ett speciellt problem utgör de inbyggda terrasser som i stort sett alltid byggs i samband med nya lägenheter. Det är snarare regel än undantag att de förr eller senare ger fuktskador.

Fuktskador är dyra att åtgärda på grund av att de är svårlokaliserade. Eftersom det kan ha gått tiotals år innan de upptäcks, har ofta röta och mögel hunnit bildas. Då gäller inga garantier längre. Fuktskador som dessa går inte att försäkra bort. Har vi otur så har vi som sagt äventyrat hela husets fortbestånd. I vilken grad som vindens vara eller inte vara påverkar utvecklingen av den än farligare hussvampen är också en fråga.

När en vind inreds till lägenhet så tas normalt teglet på vindsbjälklaget bort för att minska belastningen. I många fall förstörs stuckdekorationer i lägenheterna under när takbjälkarna reser sig från sitt nedtryckta läge. Man frågar sig om inte deras stabilitet då också försämras. Långa horisontella ledningsdragningar för med sig risk för såväl fuktskador som försvagad konstruktion. Dessutom byts normalt det geniala så kallade Stockholmssystemet för självdrag ut mot elektriska fläktar.

Vindslägenheter ökar också risken för brandspridning. Det ovan nämnda teglet på vindsbjälklaget, brandbottnen, skiljer av vinden från underliggande våningar så att en brand på vinden ska kunna brinna ut utan att sprida sig ner i huset. Exemplen på storbränder orsakade av inredda vindar blir allt fler enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Ett känt exempel är hörnhuset Strandvägen Narvavägen i Stockholm där samtliga lägenheter blev helt förstörda efter en gnista bakom ett kylskåp i en av vindslägenheterna.

En annan ökad brandrisk är de nya lätta konstruktionerna, gamla takstolar som inte håller ihop, otäta brandcellsgränser där kabeldragningar, ventilationskanaler och nya stammar passerar väggar och bjälklag. Brand i våningen under kan lätt spridas till vindsvåningarna via den ofta otäta takfoten.

Det måste ifrågasättas varför just vi i vår tid skulle ha rätt att bygga in svagheterna i dagens byggproduktion i hus som är konstruerade för att kunna få stå i hundratals år. Behovet av nya attraktiva bostäder i stadsmiljö går om viljan finns att tillgodose bättre och billigare på nya platser med lägenheter som ger mer värde för pengarna än på vindar och andra komplicerade byggplatser. Gör en paus i tillståndsgivningen och utvärdera resultatet av dagens vindsinredningar. Vindsinredningar innebär ökad risk för brand och kan bli morgondagens miljöbomb.

KERSTIN WESTERLUND BJURSTRÖM

Ordförande Samfundet S:t Erik