Hem   Politik   Ekonomi   Miljö   Förvaltning   Opinion   Jobb   Om Bofast   Kontakt   Annonsera   Nyhetsbrev  
Politik Hem   Bostadsmarknad   Hyressättning   Juridik   Upplåtelseformer   Integration/sociala frågor  

Minister med motig start

Foto: Ulrika Majstrovic Hansén
Sällan har en bostadsminister fått en så motig begynnelse som Mehmet Kaplan. Först jobba fram en budget som kunde röstas ned, sedan veta att man själv snart kan röstas bort i nytt val, så regera på motståndarnas budget – och därtill anklagas för allt tar för lång tid.
Här berättar han hur man förhåller sig till det läget, hur han ser på bostadspolitiken och hur han tänker kring de förslag departementet arbetar med.

 

Namn: Mehmet Kaplan

 

Titel: Bostads-, stadsutvecklings- och it-minister

 

Uppgift: ”Att se till att regeringens mål om 250 000 bostäder fram till 2020 är något alla statsråd arbetar mot på sina områden.”

 

Bor: Radhus i Akalla

 

Familj: Fru och två barn

 

 

 

Mehmet Kaplan om...

 

...rotavdrag till hyresrätten

 

”Vi måste hitta sätt att få igång energieffektivisering i hyresbeståndet. Och då skulle det kunna vara en modell, jag är inte främmande för den diskussionen. Vi tittar på det inom regeringskansliet. Det innebär ju budgetändringar, och måste då beredas så att det syns i reda pengar. Vi får se var det landar. Det kan bli en viktig del i det kit av verktyg som behövs för att hantera frågan.”

 

 

...rättvisa mellan upplåtelseformerna

 

”Det är onekligen så att just hyresgästerna har varit missgynnade av systemet. Det är alla överens om. Vad som däremot går att göra åt det finns det väldigt delade meningar om. Jag vet att finansdepartementet jobbar med frågan för att se vad som går att göra. Det är ett område som är mycket känsligt för inblandning, och då måste man veta exakt vad man gör. Men jag är väldigt trygg med att vår finansmarknadsminister och vår finansminister studerar frågan väldigt noga.”

 

 

...förslagen om begränsning av ränteavdragen

 

”Den frågan hanteras av finansdepartementet, där finns kompetensen för detta både hos tjänstemännen och hos Magdalena Andersson och Per Bolund. De har en gedigen uppgift att hantera de här frågorna. Det har de framför sig. För mig gäller det att koncentrera mig på byggandet.”

 

 

... om regelförändringsarbetet i PBL

 

”Det är viktigt att byggbolagen och kommunerna vet vad som gäller. Att det inte blir ett hattande fram och tillbaka, utan långsiktighet. Jag tittar nu närmare på instansordningen i överklagandet, som den förra regeringen gjorde så gott de kunde med, såvitt jag fattar det. Jag hoppas att vi snart kan presentera en modell för hur vi kan korta tiden vid överklaganden. Så länge man kan bibehålla rättssäkerheten och skyddet av natur-, miljö- och riksintressen ska det inte behöva ta så lång tid som upp till nio månader, ett år när ett bygglov överklagas.”

 

 

...om smålägenheter

 

”Vi har en idé om hur det ska kunna byggas fler mindre lägenheter. Det bereder vi för tillfället på departementet.”

 

 

...om mambos och bostadsbristen

 

”Jag kommer ihåg i början av 90-talet, när mina lärare på lantmäterilinjen - som är legender inom fastighetsförvaltning och fastighetsekonomi, Hans Lindh och Stellan Lundström - pratade om mambos. Det tyckte jag var jättekul. I dag skrattar ingen åt det. För att det är en verklighet för tiotusentals unga vuxna, som inte kan flytta hemifrån för att det inte finns bostäder.”

 

 

...byggstimulanser

 

”Vi diskuterar även det. För oss är det viktigt att inte ha de ideologiska skygglappar som jag upplever har skadat Sverige och svensk bostadsmarknad under lång tid. Antingen tittar man direkt bort när det pratas subventioner, eller tvärtom, så pratar man bara subventioner. Vi måste vara pragmatiska och se vad som ger effekt och som faktiskt gör att det byggs mer. För vi kommer inte kunna lösa bostadsbristen på folks villamattor. Om vi känner att subventioner kan vara en framkomlig väg utan att det stör de processer som redan pågår måste vi även se på den möjligheten.”

 

 

...om kreditgivning

 

”Vi för samtal med de berörda departementen kring bättre kreditgivning. Hur mindre och mellanstora bolag upplever i dag att deras möjligheter att delta i budgivning kringskärs, endast för att kommunerna anger för stora områden som innebär för stora insatser som inte företagen klarar av. Men det ska inte vara ett hinder för dem att de inte får krediter.”

 

 

...om fokusen på hans förortsbakgrund

 

”Den finns där, eftersom det är den verklighet jag kommer ifrån. Jag är uppvuxen i Rinkeby, och har bott i miljonprogram även i mindre orter, i Skövde och Krylbo. I dag bor jag i Akalla sedan fyra år tillbaka. Också miljonprogram fast jag bor i radhus. Det är en del av mitt liv. Och jag tror att det är viktigt att politiker, inte minst i beslutsfattande positioner, har närhet till verkligheten.”



Nye bostadsministern vill rusta förorten


2015-03-04

 

Den som till äventyrs skulle få för sig att avlägga ett spontanbesök hos minister Mehmet Kaplan i hans ämbetsrum på näringsdepartementet får det inte lätt. Här finns fler spärrar än för en nyanländ yngling att ta sig in på Stockholms bostadsmarknad. Första stoppet blir redan i trapphuset till det praktfulla Centralposthuset, ett hyfsat stenkast från centralstationen i hufvudstaden, dit den gamla alliansregeringen flyttade departementet för sju år sedan, efter en rejäl 555-miljoner-kronors-renovering.

 

Där i trapphuset väntar en walkie-talkie-försedd vakt, som kommunicerar besöket med vakten på andra sidan dörrarna, i en bur i ljusgården, som i sin tur kommunicerar med sekreteraren till den man ska träffa. Är besöket föranmält får man vänta i ljusgården. Annars blir det till att stå i trapphuset och konversera med säkerhetsvakt no 1. Honom måste alla visa identitetskort för, från ambassadörer till statssekreterare. Ibland även ministrarna.

 

– Annars blir det så konstigt om det en dag kommer en ny vakt som inte känner igen dem som jobbar här. Nu är det en rutin, berättar vakten.

 

När besökaren så småningom blivit upphämtad av sekreteraren och fått passera dörrsystem 1 och 2 väntar en ny spärr: en trång liten luftsluss där man får gå in en i taget och ställa fötterna inom en gulmarkerad ruta. Man tror att den scannar av både innehållet i ens fickor och eventuella tandimplantat, men så är det inte.

 

– Vi har funderat mycket över vad de här slussarna är till för. Vi hade någon idé om att det var för att miljöpartister inte skulle kunna komma in på departementet eftersom vi oftast har ryggsäckar, och då får man inte plats, skojar pressekreteraren Hakim Belarbi.

 

Fast egentligen tror han att skälet är att inte en hel mobb ska kunna tränga sig in.

 

Efter luftslussen väntar assisterad hissfärd och sedan ännu en låst dörr in till ministerkorridoren.

 

Där väntar en glad och nästan sprallig bostadsminister med ekorrpigga ögon. I ett rum som på naturresurssparande miljöpartivis naturligtvis inte gjorts om för att passa den nye innehavaren.

 

Särskilt glad för ett tillfälle att verkligen få prata om bostadspolitik.

 

För det blev en tuff och kaosartad start på ministerlivet, präglad av annat än bostadsfrågor.

 

Först väckte hans utnämning förvåning i branschen. Va? Vem är det? Vad kan han uträtta, undrades det. Tydligast besvikelse visade Villaägarnas riksförbund, som nog räknat med att socialdemokraternas bostadspolitiska talesperson Veronica Palm skulle få jobbet. ”Valet av bostadsminister är uppenbarligen resultat av en kohandel där mer rutinerade och kunniga rödgröna bostadspolitiker som Veronica Palm dragit det kortare strået” kommenterade Villaägarna till pressen.

 

Surt sa räven om rönnbären som satsats på goda förbindelser med fel person.

 

Andra tungor med lätt konspiratoriskt sinnelag talade om att miljöpartiet fått de poster där det är omöjligt att uppnå några konkreta mål och som därmed lär utsättas för kritik.

 

Sedan följde en viss mediefascination över att här nu kom en minister med förortsprofil, som bodde i invandrartäta Akalla – och gärna berättade att han bott i miljonprogram i hela sitt liv. I Skövde, Krylbo och Rinkeby. Såna är det inte gott om.

 

Men rätt snabbt svängde fokus över till hans turkiska och muslimska bakgrund – han har varit både sekreterare och ordförande i Sveriges unga muslimer och presstalesman för Sveriges muslimska råd. Kurdättade Nalin Pekgul, före detta s-riksdagskvinna och boende i grannförorten Tensta, anklagade honom i en debattartikel för att vara en islamist med dold agenda – och kallade hans ministerutnämning ”förfärande”. Det refererades till mötesinbjudningar av hatpredikanter och uttalanden om rekryteringen av unga till IS, Islamiska staten.

 

Andra debattörer stämde in i kritiken och det började spekuleras i om Mehmet Kaplans ministerdagar var räknade. Men hans partikollegor ställde upp ett benhårt försvar – och raskt bildades även facebookgruppen Vi som ställer oss bakom Mehmet Kaplan, fortfarande aktiv och med 2 664 gilla-markeringar. (Fast facebookgruppen Vi som vill att Mehmet Kaplan skall avgå har sex gånger så många.)

 

Så småningom ebbade debatten om islamismens intåg i regeringen ut, i alla fall i gammelmedia – utan att statsministern behövde ställa sig upp och uttala sitt förtroende.

 

Men att bostadsministerns första officiella långresa några veckor senare gick just till Turkiet blev startskottet för en ny våg av ifrågasättanden. Ihärdigast var kommunikationskonsulten Rebecca Weidmo Uvell, tillika då nyutnämnd Slöseriombudsman hos Skattebetalarnas förening, som begärde ut resehandlingar från departementet och sedan bloggade om hur Mehmet Kaplan nog passade på att besöka släkt och vänner i Turkiet i stället för att lösa den svenska bostadskrisen. Bland mycket annat. Inlägget gav hennes blogg ett rejält uppsving – det genererade 50 000 nya besökare, och spreds blixtsnabbt i sociala medier. (Och refererades särskilt flitigt i SD-nära cirklar.)

 

Mehmet Kaplans medarbetare besvarade Uvells frågor per mejl, men ville inte riktigt bemöta kritiken offentligt eftersom det ansågs ge uppmärksamhet till en kritik som sågs som irrelevant.

 

Hur förhåller man sig när det blir så mycket hallå och skriverier kring sin etniska och religiösa bakgrund?

 

– Antingen sitter man och tänker på det och tycker att det är jättejobbigt, eller så har man siktet inställt på sitt uppdrag. Och jag har aldrig varit den som sitter och funderar över ”varför händer det här”. Jag har ett uppdrag, och det uppdraget vill jag utföra så bra som möjligt, säger Mehmet Kaplan.

 

Men han tror egentligen inte att det har så mycket med etnicitet att göra. Utan om vad som är avvikelser från en norm.

 

– Jag har tittat lite på hur andra regeringar haft sin start. Kommer du ihåg när min kollega i arbetsmarknadsutskottet Elisabeth Svantesson utsågs till arbetsmarknadsminister häromåret? Hon är helsvensk, blond och blåögd och i nästan allt är hon normen. Men så hittade man att hon varit aktiv i en frikyrkoförsamling. Det blev två veckor av stenhård debatt, där till och med statsministern fick gå ut och säga att han hade fullt förtroende för henne. Varför? För att hon var troende, med frikyrklig bakgrund.

 

Och då, menar Mehmet Kaplan, förstår man att om hon blir utsatt för det, hur blir det då inte för den som är aktiv muslim.

 

– Men nästa gång vi får en minister med frikyrklig bakgrund blir det nog inte alls lika stort. Och nästa gång det kommer en minister med muslimsk tro blir det heller inte lika stort.

 

Då krävs det mer för att orsaka rabalder. Kanhända en minister som bytt kön?

 

– Ja, det som inte är normen kommer alltid att stötas och blötas lite extra. Särskilt i vårt snabba samhälle med sociala medier som kvickt rullar på, och vrider om ett varv till. Och det enda jag kan göra är att hålla fokus på mitt uppdrag. Jag har inte tid liksom med det andra.

 

Vid sidan av islamismdebatt och Turkiettumult – och att folkpartiledaren Jan Björklund hotat med misstroendeomröstning mot Mehmet Kaplan för att regeringen utreder en möjlig nedläggning av Bromma flygplats - blev det även ovanligt mycket parlamentarisk uppförsbacke för den nya ministern.

 

Hösten var historisk på flera vis: miljöpartiet fick för första gången plats i en regering – som fick en exceptionellt oviss och trög start. Redan när Mehmet Kaplan klev in i sitt nya tjänsterum var det osäkert om regeringens budget skulle röstas igenom. Och när budgeten två månader senare fallit, och statsministern aviserat att det skulle utlysas nyval, började många betrakta honom som en icke-minister, eller en kort parentes. Det skulle ju ändå kanske komma en ny snart.

 

Vad gjorde ni på departementet under den här osäkerhetsperioden? Hur håller man energinivån uppe när man inte vet om man får sitta kvar mer än några månader?

 

– Först jobbade vi ju med budgeten. Vi hade fullt upp med att bereda så att vi fick till en så bra budget som möjligt. Och sedan, ja för mig som bostadsminister så kvarstod ju de utmaningar som fanns när jag tillträdde. Så det var bara att jobba vidare och se till att enheterna förberedde det arbete som jag ville åstadkomma. Och sedan kom ju juluppehållet.

 

– Men det var en väldigt turbulent period, som jag är glad att vi i dag har bakom oss. För medborgarna förtjänar diskussioner och debatt om sakfrågorna, inte om formerna. Formfrågan, vem tar vem och sådant, det får de hålla på med i tv-serier. Det här är inte House of Cards.

 

Sedan decemberöverenskommelsen i mellandagarna, när allianspartierna lovade att hädanefter släppa fram en minoritetsregerings budget, blev han i allmänhetens ögon liksom riktig minister igen. Och departementet kunde tuta igång med själva sakfrågorna. Nästan genast började organisationer och partimotståndare undra varför allt tog så lång tid, varför det inte fanns någon bostadspolitik eller några förslag. Hur länge kan man vara ny på jobbet, undrade kd:s Caroline Szyber retoriskt i en riksdagsdebatt.

 

Just den här sortens kritik är förvisso inte unik, den liknar den som Stefan Attefall mötte när han var ny. Men känns kritiken orättvis?

 

– Nej, jag tycker att människor, opinionsbildare, medborgare och oppositionen ska ha rätt att ställa krav på regeringen. Och jag tar till mig det, och vill verkligen åstadkomma en framåtsyftande modell för att det ska byggas mer, så jag tycker inte att det är något konstigt.

 

– Tvärtom, jag känner att jag har möjlighet att faktiskt skapa förändring. Jag har åtminstone väldigt bra underlag, eftersom mina föregångare producerade väldigt många utredningar. Och jag är bara glad över att det finns ett stort intresse för området, för det gör också att förståelsen för att det måste till breda lösningar liksom finns med från början – och förhoppningsvis en beredvillighet från oppositionen att faktiskt vara med om de breda lösningarna.

 

Det är en omställning även för de borgerliga, att nu vara i opposition efter åtta år i maktposition, märker man när man läser referat från riksdagsdebatterna. Mycket fokus ligger på detaljfrågor och frågor om varför de lagändringar som förra regeringen förberett inte redan införts. En debatt har kretsat kring de snabbutredda förslagen om ny hyresstatistik, en annan om bullerförordningen som oppositionen menar redan borde trätt i kraft.

 

Och tidsdebatten verkar ändå skava lite i Mehmet Kaplan.

 

– Det har ju förts fram som att ”oj oj oj, nu har det har gått tre månader sedan regeringen tillträdde och ingen bullerförordning”. Jag klagar inte, men det är intressant med den här synen på att det har tagit jättelång tid. Ingen kan väl påstå att tre månader är en lång tid. Och sedan tycker man att åtta år är en väldigt kort tid.

 

– Sanningen är ju den att jag hade ingen färdig förordning. Den hade ju varit ute på remiss. Och vad hade jag varit för minister, om jag bara kablade ut en förordning utan att lyssna på remissinstanserna. Det hade varit helt oansvarigt.

 

Annat hade läget varit om den gamla regeringen fått sitta kvar, menar han.

 

– Då var de liksom fortfarande på kontoret och kunde hantera frågan. För det var ju deras utredning, och deras lagförslag.

 

Han betonar att betonar att regeringen tar allvarligt på själva sakbullerfrågan och kopplar den till folkhälsan.

 

– Flera remissinstanser är väldigt kritiska och pekar på nya rön, hur människor i bullerstörda områden upplever sin vardag, men också hur det påverkar sjukdomsbilden. Det kan bli en situation där människor som har råd flyttar ifrån bullerstörda områden medan de som inte har råd bor kvar. Och plötsligt utsätter vi dem som kanske är svagast på arbetsmarknaden, har sämre folkhälsostatus och så vidare för det mest skadliga bullret.

 

– Därför har vi sagt att det här får inte hastas igenom, utan måste beredas på ett sånt sätt att vi får en väl avvägd förordning. Den beredningen är i sitt slutskede nu. Jag hoppas att vi snart kan sätta förordningen på plats.

 

Att de totalt 1,7 miljarder kronor som sattes av till energirenoveringar i s-mp-budgeten inte finns att laborera med verkar också göra lite ont.

 

– Tyvärr försenas ju allting. Den budget som gäller nu innehåller inte såna pengar. Det är bara att beklaga. Nu får de som bor i dessa bostäder vänta ytterligare. Jag har många vänner och släktingar som bor i hus med akut behov av upprustning. Vi hoppas att pengarna ska finnas med i den budget som kommer till hösten. Men det blir ett förlorat år, tyvärr.

 

Exakt hur stödet till fastighetsägare som energirenoverar ska utformas kan han inte säga – om det till exempel ska prioritera någon viss renoveringsform, eller kopplas till hur mycket energiförbrukningen sänks eller till att hyran inte höjs med mer än en viss procent. Förslaget ska snickras fram av Energimyndigheten och Boverket tillsammans.

 

Men han pratar mycket om att boendeinflytandet ska säkras.

 

– Med tidigare politik, framför allt här i Stockholm, var de boende aldrig med. Vare sig i förberedelserna, genomförandet och knappt ens i slutskedet. Men många som bor i hyresrätter klarar inte av hyresstegringar på 20-30 procent. Det bör finnas en idé om hur det här ska hanteras.

 

Och han betonar att stödet inte ska gynna fastighetsägare som låtit bli att renovera, på de andras bekostnad.

 

– Det talas om att ungefär en tredjedel av beståndet redan har renoverats. Vi menar att de som har påbörjat det här arbetet också skulle kunna få del av pengarna, för resten av sitt bestånd. De som inte gjort någonting alls ska inte få en större del av kakan.

 

Men det är ingen idé för fastighetsägare att lägga armarna i kors och vänta med sina renoveringar tills stödet kommer.

 

– Det har alltid funnits aktörer som tror att de tjänar på att vara streetsmarta, men i den här branschen är det de långsiktiga ägarna som vinner. Och som stat ska vi naturligtvis inte snedvrida konkurrensen.

 

Han nämner att han nyligen träffat Sabos 20 största bolags-vd:ar.

 

– Flera av dem sa att det är ingenting vi sitter och väntar på, vi gör ju det vi måste göra, vi har ju ett ansvar att agera som seriösa bostadsbolag. Och så resonerar nog de flesta bostadsföretag.

 

Oppositionen har hittills mest kritiserat förslaget för att vara en droppe i energihavet - det skulle räcka ungefär till en snålare duschblandare i varje lägenhet, bloggade civilutskottets ordförande Caroline Szyber (kd).

 

Vad är då bostadspolitik – det som så många ropat saknas – för Mehmet Kaplan?

 

– Jag försöker titta på definitioner utifrån vad saker och ting inte är. Och när det gäller bostadspolitik så är det INTE att låta marknaden sköta allt. Det har visat sig vara en återvändsgränd. Tilltron till att marknaden skulle sköta detta har tyvärr lett till en ytterligare förvärrad situation med ännu mer bostadsbrist.

 

Jaha, men vad är det då? Jo enligt ministern att se till att kunna ”göra saker”, genom att använda de verktyg regeringen har: regelverket och myndigheterna.

 

– Att ha en aktiv bostadspolitik handlar om att hela tiden våga vända och vrida på dessa verktyg, för att se: vad kan vi göra ytterligare för att sänka trösklarna för byggande? Kan vi göra det mer rättvist mellan boendeformerna? Kan vi ändra villkoren för de mindre byggbolagen som känner att de inte kan vara med på lika villkor?

 

Han är ”helt övertygad” om att marknaden inte kan hantera detta.

 

– Politiken behöver vara med. Hur mycket politiken behöver vara med, det är däremot en diskussionsfråga.

 

Om rena byggstimulanser, en klassisk s-märkt bostadspolitik, säger han att även detta diskuteras - han vill vara ideologiskt skygglappslös och pragmatisk i sökandet efter den mest effektiva sätta-fart-påbyggande-modellen.

 

Mehmet Kaplan talar mycket om långsiktiga lösningar, samarbete och partiöverskridande samtal på ett sätt man oftare hörde under förra decenniet.  Inte så konstigt i och för sig, med tanke på minoritetsläget i riksdagen.

 

Och än så länge tycks han inte planera några tvära girar i politiken. Tvärtom talar han uppskattande om sin företrädares utredningsflit; utredningarna rullar vidare och exempelvis regelförenklingarna i plan- och bygglagen kan man räkna en fortsättning på.

 

En utredning – storstadsutredningen – lades visserligen ned, men den var inte ens påbörjad och innehållet kunde enligt ministern lätt läggas över på en annan utredning med snarlika frågor.

 

Ett av Kaplans mer citerade uttalanden är att han vill vara en blåslampa i baken på kommuner som inte bygger. På frågan om hur detta blåsande ska utövas nämner han det hittills enda förslag i bostadspolitikens närhet som lagts sedan regeringens ställning säkrades: att kommuner som bygger ska få medfinansiering till kollektivtrafiken på upp till 50 procent.

 

– Vi vill visa att vi från statligt håll menar allvar med att vi ställer krav på kommunerna, men också att vi finns där för de kommuner som utser en plats på kommunkartan, och säger att där skulle vi vilja ha bostäder, men inget byggbolag vill bygga där, för det är ett C-läge i periferin.

 

Här intensifieras glöden i blicken och han börjar tala om sin andra portfölj, stadsutveckling.

 

– Som stadsutvecklingsminister har jag ett ansvar för att bygga ihop städerna, att förtäta på ett konstruktivt och klimatsäkert sätt. Och där tror jag att kollektivtrafik skapar den goda staden, som dessutom är energieffektiv och framtidssäkrad. Om man drar kollektivtrafik från centrum till periferin kan man skapa A-lägen av B- och C-lägen.

 

Nu utarbetas förslagets exakta utformning. Det handlar om en halv miljard kronor ”bara i förstone”, sedan hoppas han kunna skala upp beloppet.

 

– Men många kommuner har redan hört av sig och sagt ”äntligen har vi en regering som förstår förutsättningarna och inte bara säger bygg, bygg, bygg”.

 

Att det bara skulle vara av intresse för större städer håller han inte med om.

 

– Även mellanstora städer som Lund har visat intresse. Men om vi kan lösa mellanstora städers problematik kommer det att hjälpa landsbygden och storstäderna också.

 

En gammal surdegsfråga som hängt med i allmännyttesvängen under många år utan att få någon lösning är villkoren för bostadsföretag på orter där befolkningen krymper. När frågan kommer upp tystnar Mehmet Kaplan för första gången under hela intervjun – men lyssnar med intensivt intresse.

 

– Jag har fått en dragning om det, men jag ska vara ärlig och säga att jag måste se över det en gång till för att veta exakt vart frågan ligger. Jag ska titta på det, säger han bestämt.

 

Under hela samtalet återkommer Mehmet Kaplan ofta och engagerat till konsekvenserna av bostadsbristen, från olika infallsvinklar, men oftast de ungas.

 

– Det får inte vara så att en ung människa som tackar ja till en anställning inte kan ta jobbet för att det inte finns någon bostad. Eller hänvisas till andrahandsmarknaden. Jag kan inte nog understryka problematiken kring den regelförändring som innebär att man nu hyr ut till hutlösa priser. Det är ju ett svek mot de unga, som jag verkligen hoppas att vi kan se till att få in på bostadsmarknaden på ett smart sätt igen.

 

Några dagar efter vår intervju kör P4 en serie inslag om hur priserna ökat på andrahandsmarknaden, som refereras i många medier – och Mehmet Kaplan får tillfälle att uttala sitt bekymmer över detta. Sannolikt mycket nöjd över att få höras i en konkret bostadsfråga. Och dessutom i ett kärt ämne - miljöpartiet hörde till de starkaste kritikerna när uppluckringen av andrahandshyran infördes och frågan om andrahandshyresgästernas rättssäkerhet finns med i deras bostadspolitiska program.

 

Mehmet Kaplan har glatt pratat på trots att intervjutiden egentligen är slut sedan länge. Nu skruvar pressekreteraren lite på sig och infogar försiktigt att vi tyvärr måste avsluta.

 

Mehmet Kaplan ser förbluffad ut.

 

– Va? Är det så? Men det var ju jätteroligt det här, säger han och låter förvånad över sin egen känsla.

 

– Det var en väldigt bra genomgång för mig. Det är oerhört viktigt att diskussionen pågår på ett sådant sätt att den lyfter alla relevanta delar, säger han och tackar ödmjukt innan vi lotsas åter till luftslussen i postpalatsets botten.

 

HELENE AHLBERG

 

 

 

 

 

 

 

 

Utskriftsvänlig sida
 
 
 

Dags att sätta punkt

December är avslutningarnas tid. För terminen, för det gamla året – och denna gång även för tidningen Bofast. Det nummer som är på väg ut till er läsare är vår sista utgåva.

33 år med Bofast och händelser som präglat Bostadssverige

Det allra sista numret av Bofast har nu kommit ut. Nu läggs tidningen ned – men ersätts av en ny tidning med nya förutsättningar.
Bofast föddes för 33 år sedan och har sedan dess skildrat trender, nyheter, upp- och nedgångar i bostadsbranschen. Följ med på en kavalkad med nedslag i nyheter från dessa år – en tidsresa som skildrar både tidningens utveckling och händelser som präglat Bostadssverige.

Många vägar till dialog med hyresgäster från andra länder

EXPERTFRÅGA: Vi ska se över vår kommunikation och kontakt med de hyresgäster som kommer från andra länder. Vad ska vi tänka på, vilka tips har Sabo?

Kurt Eliasson om tio år som Sabos vd

Under tio år på Sabotoppen har Kurt Eliasson gått från bostadsdoldis till lite av prispressarkändis.
Här berättar han om de värsta stunderna och bästa ögonblicken, hur det gick till när kombohuset föddes och när hyressystemet räddades från Brysselbeslut.
Och varför det i våras blev nödvändigt för Sabo att gå ut i en skarpare debatt om marknadshyror och social housing.
 
Mer läsning
 Framtidens skola ligger längst ned i hyreshuset
 Fiske utanför vardagsrummet
 Dammsugerska längs hisschaktet
 Trappstädning för gemenskap
 Mangelrum gav plats för klädbyten
 Hjälp till läxhjälp
 Blinkande konst i Lundanatten
 Välvt tak halverar kylningsbehovet
 Audition för sommarjobbare
 Fler amerikaner flyttar till hyresrätter
 Leos skulptur byggs upp i full skala
 Läkerolkragar får grön fyllning
 Slitet magasin räddades av unga händer
 Manliga värderingar ger toppjobb
 Viktigt med riktlinjer för anställda på sociala medier
 Hallå där Thomas Aebeloe, vd på Uddevallahem...
 De är bästa grannarna
 Hopptorn, popcorn och lokala frågor
 Välisolerade hexagoner
 Hemmalivets vedermödor i bilder
 Vindskydd för danska alkoholister
 En dag på jobbet – på 110 meters höjd
 En dag på jobbet med Frano Matic, lokalvårdare och vd
 Twittra, blogga, facebooka – eller inte?
 Bodejting, stugdrömmar och barnsäkerhet
 Toaletter, stjälpskålsklosetter och lite stadsbyggnad
 Husvård med 20 meters fallhöjd
 En dag på jobbet med Britt-Marie Eriksson
 En dag på jobbet med Martina Sjöberg
 Dagsljus, skyskrapor och studentliv
 Sjuka hus, vackra hus och vanliga hus
 Ny livslåga i Lunds brandstation
 Renoveringars inverkan på livsångesten
 Stolta hus i snöigt Sundsvall
 Han läser grannarnas arga lappar
 Home make-over à la Nybro
 Från Irak till småländsk utvandrarbygd
 Alingsås – stad i ljus
 Folkhemsbygget i broderad form
 Solstrålehuset – anrikt hus utan bygglov
 Havsnära hus för dem som vill bo länge
 Simrishamnsbostäder blir svinalängor
 Från säteri till allmännytta
 Arga tvättstugelappar sparas för alltid
 Husfester, matlag och kollektiva hönor
 Stormaktsväldets kronobageri
 Timråbos stolthet ligger vid Klingerfjärden
 En bostad bortom kärnfamiljen
 ”Kollektivhus är högmodernt”
 "Bostäderna befäster kärnfamiljen"
 Ny studie om bostadsanvändning
 Var tionde vill bo kollektivt
 Pang på rödbetan